Recension Obladoo

Anna-Lena Winter är en av landets coolaste rockartister. Med sitt band Winter har hon länge stått för tidlös, kvalitativ rockmusik (ibland countryrock eller folkrock) med sväng och klass.

På sitt första regelrätta soloalbum, som släpptes i oktober, backas hon av två rutinerade herrar. Håkan Svensson (gitarr) och Håkan Nyberg (trummor) är till vardags även del av Nationalteaterns Rockorkester och bildades i princip för ett duogig som Nyberg insisterade på att vara med på. Det gick så bra att de fortsatte som trio.

Tillsammans har de lyckats skapa ett sound som samtidigt är både snyggt och skitigt. Gitarrerna flätas samman till en skönt organisk väv, medan Nyberg har ett otvunget och uppfinningsrikt sätt att traktera ett trumset som närmast gör honom till en svensk Jim Keltner.

Texterna täcker allt från rå romans till världsfrågor och personliga problem. Livet i stort och smått. Plattan är vuxen och erfaren utan att för bli tråkig eller trivial. Albumet är mastrat i Los Angeles av Brian Lucey (som bland annat jobbat med The Black Keys, Arctic Monkeys och Dr John.)

Anna-Lena har hållit på länge, men det här albumet är nystart som heter duga. En njutbar käftsmäll. Lyssna själv.

Anders Lundquist